Att kunna skratta!

Idag träffade jag Jeanette för lydnadsträning med våra töser, som alltid trevligt och trots att allt inte riktigt gick som jag planerat och Ina emellanåt inte alls förstod kriterierna då matte var otydlig så kom jag på mig själv med att kunna skratta åt det hela flera gånger… gör om gör rätt Det kan låta lite konstigt kanske men jag har lätt att bli låst i träningen och tyvärr ta det hela lite för allvarligt och ju mer koncentrerad jag försöker vara ju mer ”allvarlig” blir jag… Men tänk så mycket roligare det blir när man ”vågar göra fel”, tar det hela lite mer humoristiskt och faktiskt tillåter sig att njuta när man inser att man lyckats hålla kriteriet och hunden förstår. Ina blir lätt yvig när hon inte förstår vad som förväntas av henne, men det är härligt att se hur hon allt oftare kan samla ihop sig, försöka igen och behålla en glad attityd.

En filmsnutt blir det från dagens träning, rutan som vi just börjat om med (utan synliga retningar eller target inne i den), fjärr och sen fritt följ med enbart fokus på att Ina ska ha rätt attityd trots att Jenette fick agera ”ljudlig störning” med diverse kommendering mm.

 

Det blir kanske lite mycket skriveri om Ina just nu här på bloggen men det beror delvis på att Tim inte tränas lika ”målinriktat” eftersom han helt enkelt inte håller för det fysiskt, men även för att det just nu känns som att jag och Ina befinner oss i en bra ”spiral”. Det har tagit enormt lång tid för mig att börja hitta rätt ”knappar” på henne och det är en ganska häftig känsla när man inser att efter över fyra år tillsammans så har vi fått en annan och fördjupad relation.

Nöjd tös efter träning

För grabbarnas del har det blivit en skön runda i skogen, det är behagligt att gå med dom båda då dom mest strosar runt utan att ”jaga igång varandra” så då slipper man passa dom så mycket och Tim kan få latja runt fritt utan mattes hököga på sig så han inte leker för mycket eller för hårt.

Grabbarna grus…

Kommer du matte?

Kursdags igen!

Ikväll var det lydnadskurs igen med Ina. Jag åkte ut lite innan för att hinna ladda ur henne lite, hon fick även göra en ”hel apportering” då jag ville se lite hur det såg ut och vad vi har att jobba på. Ina höll lite löst så det gränsfall glappade men med tanke på vilken liten flismaskin hon varit förr är jag jättenöjd. Det känns som att hon allt mer tänker ”uppgift” och jag upplever inte alls att det är lika kravfyllt och så nu utan det känns betydligt bättre attitydmässigt. Jonas var snäll och filmade, inte perfekt men det känns inte längre helt omöjligt att få till momentet ordentligt

 

På kursen fick vi börja med att hjälpa till att visa några klass ett moment för de andra (fritt följ och läggande) samt även fjärren i tvåan. Ina var lite för het då vi suttit still en stund innan så det blev lite extra skutt i språngmarsch mm och ett skutt i fjärrens ena skifte  men jag är nöjd över att hon försökte jobba och att hon släppte omgivningen bra. Därefter gjorde vi en kort platsliggning samt kort sitt i grupp, jag valde att bara lämna henne en kort bit då det var lite stimmigt (bla sprang hunden bredvid Ina upp). Ina låg kvar trots störningarna runt så jag är nöjd även om jag hjälpte henne och belönade tätt. Sitt i grupp är nytt för Ina så då blev det täta belöningar och hon satt helt ok med tanke på hur lite vi tränat det. In/ut från plan gick hon samlat så det känns jättebra.

Efter det blev det enskild träning, Ina fick gå ett kort fritt följ där hon fokuserade jättefint trots störningarna runt, mycket nöjd över henne då! Därefter valde jag att sätta upp en ruta istället eftersom jag och Ina tränar för klass två. Det blev mycket tydligt att Ina inte förstått ”rutan” utan hon springer lite på måfå, rundar koner mm. Att använda synlig hjälp som target eller boll gör helt enkelt att hon inte tänker på vart hon befinner sig. Vi provade att låta Ina själv hitta in i rutan på kort avstånd helt utan hjälp och bara belöna så fort hon befann sig inne i rutan, oj vad hon fick tänka…. inte lätt för fröken men ack så nyttigt. Tror på sikt att det kommer att bli bättre så hon lär sig var hon befinner sig och vad som lönar sig. Det som glädjer mig är att Ina även här försökte jobba trots att alla andra stod runt och tittade på, bra gjort av fröken nyfiken.

Attitydförändring!

Livet med fröken gul kan beskrivas lite som en bergochdalbana både vad det gäller träningen och vardagen, det går ibland underbart upp, och ibland pladask ner… men på sista tiden är det som att någonting hänt både i vardagen och i träningen. Det kanske inte går spikrakt upp men det går helt klart betydligt mer uppåt än neråt och det var länge sedan vi hade dom där riktigt stora magplasken. I vardagen känns hon tryggare, lugnare och betydligt mer tillreds, i träningen känns hon genuint GLAD och mycket av den frustration och osäkerhet hon haft börjar så smått bli hanterbar och minska. Visst är hon fortfarande en tös som vill kolla av omgivningen, ha kontroll och ibland inte kan motstå vissa frestelser men jag tycker hon allt oftare går att få tillbaka, få i rätt sinnesstämning utan att hon går ner sig eller blir låg.  Vi har helt enkelt börjat vår resa mot att våga ”go bananas”, att ha en lätt kaxig, rolig attityd och inte ta allt så jäkla allvarligt!

I onsdags var det lydnadskurs igen, fokus mest på apporteringens olika bitar och jag och Ina jobbade mest med ingångar och rätt tanke i fasthållandet. Ina kämpade på fint och hon bjöd på en riktigt härlig attityd och glädje så det gjorde mig riktigt glad! Jag provar nu med att stärka rätt beteende genom att när hon gör rätt/har rätt tanke så finns leksaken synlig och hon kan då få ett ”ok” att ta leksaken när som helst (hon får dock aldrig ta det utan ok signal), om hon ex börjar tugga försvinner leksaken bakom ryggen utan att jag säger något, ev bara flinar jag lite mot henne som ett ”haha, miss”. När hon sen gör rätt igen kommer leksaken fram och därmed chansen att få den. Jag tycker redan Ina börjar få en helt annan attityd och det blir mindre kravfyllt och mer en rolig lek. Vi ska jobba vidare med de olika delarna så får jag utvärdera allt eftersom.  Det blev även lite störningsträning med tanken att få hunden att tänka ”wow en störning, va bra då kan jag få belöning”, likt skvallerträning. Jag gillar tanken att vända störningen till att få hunden att kämpa ännu mer för oss. Jag har ju använt skvallerträning i vardagen men aldrig tagit in det i lydnadsträningen förut.

Igår träffade jag Jeanette för träning med våra damer ute på LHU. Ina var lite värmepåverkad och bitvis hade hon svårt att släppa vår träningsväska som hon gärna vill springa och kolla av (finns ju leksaker där i!). Det positiva var att hon ändå gick att få tillbaka, hon samlade ihop sig flera gånger och vi kunde fortsätta jobba och det kändes inte som att hon gick ner sig som hon lätt gör annars när hon blir frustrerad/osäker. Vi jobbade vidare med apporten, (fasthållande, ingångar och gripanden), lite fritt följ med fokus på att välja matte samt en platsliggning. Efter träningen insåg jag att Ina knappt ljudat alls under träningen, några skall under belöningen/ mellan momenten men inte mycket alls för att vara henne, härligt! Tycker även hon börjar få ett annat ”tryck” i belöningarna, både hon och jag vågar att ta i lite mer och ösa på, skitkul!!

Vi avslutade träningen med att ta en promenad och sen satte vi oss med Ina och Joy och tittade på lite när det var agilityträning. Bra passivitetsträning för dom med alla intryck. Ina var fantastiskt duktig, låg lugnt och tyst bredvid mig trots hundar som sprang, bollar som flög mm. Det gör mig gott att se henne så nöjd och tillfreds, fina tösen! Det är då man märker att hon trots allt utvecklats på många plan.

Jeanette var snäll och fotade lite, härligt med kvällsträning i solen! En drös ego-bilder blir det:

”tränar runt” och får ösa ur lite energi först

fritt följ

Positionen behöver bli bättre och jag behöver röra mig bättre, men jag gillar att hon inte ser ”tryckt ut”… rätt attityd är fortfarande prio ett!

Fasthållande med rätt fokus/tanke hos Ina!

Gripanden (så nöjd att hon tar ”mitt i munnen” och får bättre grepp)

platsliggning

Lydnadsträningen ska vara ROLIG!!!

Nu väntar helg för mig, oväntat långledig till måndag em då jag jobbar igen, lyxigt!

Tre nöjda hundar!

Idag har jag om man faktiskt får säga så varit en förbaskat duktig matte då alla tre hundarna (även pappas) fått egentid med mig. Är ju sällan jag hinner med att ta ut dom alla tre helt på enskilda saker men idag var jag ledig och vad passar bättre än att umgås med de fyrbenta då. Förts ut var Timse som i morse fick en skön promenad i ”vår fina vitsippsskog” samt träning av lite heelworkpositioner samt trix. Jag har bland annat precis börjat lära honom ”gå runt matte” åt det vanliga hållet (backa runt kan han ju redan). För Tim som är värmekänslig var dagens pass ganska jobbigt då vi jobbade en hel del med att ”hålla reda på den stora kroppen” men jag tycker han är duktig som kämpar på. En filmsnutt blir det, om ni undrar varför han är lite långsam så kan jag tala om att det blir så när man måste tänka mycket om man heter Tim

 

Efter att jag och Tim kommit hem fick vi besök av Jeanette med sina töser som bjöd på medhavd lunch (lyx!) och sen gick jag och Zingo en promenad tillsammans med henne. Zingo var mäkta nöjd över att vara ensam ”herre på täppan” bland flickorna.  Vi varvar ju att ha hundarna lösa och jag tycker han skötte sig bra när han fick gå lös långa sträckor även om han försökte smyga sig till en puss eller två från hans favvovalp Joy… oj vad han gillar henne

Nöjd Zingo

Joy

Maya

Sly

På kvällen var det dags för lydnadskurs igen, jag åkte ut lite tidigare för att hinna värma upp och ladda ur Ina lite innan och åh vad hon var rolig! Både då och under kursen, jag märker en stor skillnad i hennes attityd och förväntan på lydnadsträningen nu och framförallt i fria följet. En film medan blir det från vår uppvärmning, jag vet att Ina bitvis är långt fram och att jag rör mig på tok för fort (fick till bättre gång sen under kursen) men med tanke på hur laddad hon var tycker jag hon har en underbar attityd och jag som förr tyckte hon var oengagerad och ”låg” i fria följer tycker helt klart att vår träning på att det ska vara ”skitkul” har gett resultat. Häftigast av allt är att hon jobbade tyst hela uppvärmningen och stora delar av kursen, jippie! Vi började även prata lite om apportering idag på kursen, har en del jag ska testa här hemma nu för att få Ina i rätt tanke och sinnesstämning (och få bort tuggande), får se hur det går! Är iallafall grymt nöjd över hennes kämpaanda idag!

Har tre trötta nöjda vovvar här hemma nu, en skön känsla!

Underbara årstid!

Åh vilken skön helg vi har haft, det har varit soligt, vackert och bara alldeles underbart! Det har blivit sköna långpromenader bland den vackra naturen som nu äntligen börjar spricka upp och bli full av liv, åh vad jag tycker om denna ljuva tid som är så välkommen efter all snö och vinter. Vi njuter! Blir inte så mycket mer skrivet, bilderna får tala för sig själva.

Ina och Zingo

Timse får njuta på egna promenader och trivs rätt bra med få odelad uppmärksamhet

Vi har pysslat på vår uteplats och börjat ordna till det som ska bli ”kökslandet” med lite pallkragar mm, Tims sätt att hjälpa till var inte så värst effektivt….

Medan jag ansade buskar och räfsade ihop bråte efter vintern så roade sig Tim efter egen förmåga… mitt i rishögen, herr hjälpsam

Ina njuter av vår egna lilla oas, skönt att få ligga ute i vårgräset och knapra ben.

Lite träning har vi hunnit med fröken gul och jag, vi jobbar vidare på att hitta rätt attityd och glädje i lydnaden.                     

Igår hade vi besök av Linnea och Melker som kom på fika. Vi hade hundarna skilda med galler först men efter ett tag fick Ina komma ut då hon visade ett trevligt intresse för Melker och han för henne.

Grabbarna fick hålla sig undan då dom inte alls förstod vitsen med en ”ung slyngel i vårat hem”. Efter en stunds fika tog vi en promenad med Ina och Melker och det var riktigt roligt att se Ina och Melker, tydliga och bra i sitt språk och även om dom lekte ganska intensivt och tacklades emellanåt var det ändå på bådas villkor och sen strosade dem mest runt i skogen och njöt. Jag är ju väldigt försiktig med vilka jag släpper Ina med, hon behöver stabila hundar (och ägare) för att slippa hamna i stress och jag har alltid koll på henne så att hon kan gå undan om hon inte trivs eftersom hon inte bara har bra erfarenheter av hundar. Sen Tim och hon fick lekförbud på promenaderna har jag dock märkt att Ina nog skulle må bra av någon enstaka social kontakt utanför flocken. Det var en trött men nöjd och avslappnad tös jag fick med mig hem efter promenaden, det känns gott i mattehjärtat när jag får se henne sån.

Lydnadskurs igen

Igår var det dags för lydnadskurs igen med Ina. Den senaste veckan har vi i princip bara tränat attityd och lekt massor, korta men ganska intensiva pass och jag tycker mig redan märka att Ina känns mindre ”tryckt” och ljuden minskar. Vi åkte ut lite tidigare innan kursen så Ina skulle få ladda ur lite, hon var både högt och långt och fick fatt i en boll som hon roade sig själv med så det började inte så himla bra… samtidigt så kanske det var rätt bra ändå, för när hon väl öst ur sig en del frustration så blev hon betydligt roligare att jobba med.

I pauserna när det skulle pratas var Ina fortfarande pipig, gav en del skall och hade svårt att varva ner några längre sträckor…. att pausa när det väntas träning det är svårt för fröken gul, MYCKET svårt! När hon väl fick jobba var det dock annat, idag var hon helt TYST när vi tränade grunder som pallen, början till stegförflyttningar mm. Jag körde korta saker med godisbelöning och sen fick hon ett ok och då kampade vi en stund innan vi jobbade vidare. .. det kändes som att det passade damen som aldrig hann börja bygga upp allt för stor energireserv och frustration. Visst behöver vi jobba på uthållighet också men just nu är steg ett att få tillbaka glädjen och drivet i träningen!

Det blev även lite träning av handtarget och vi pratade om omvänt lockande och det är så kul när jag verkligen ser hur Ina tänker för att göra rätt och inte bara agerar direkt. Avslutningsvis en kort plats med hundarna fritt utspridda över plan, Ina låg men när det kom människostörning blev det lite jobbigt så då fick jag belöna tätt och hon släppte det hela. Det märks att folk fortfarande är jobbigare än andra hundar på platsen, behöver helt klart lägga in extra träning på det. Ett plus med den här kursen för min del är att vi fått skrivna papper på det vi gått igenom, något som jag tycker är mycket bra om man inte hör allt vid genomgången eller om man har mitt guldfiskminne

Nu blir det fortsatt grundträning i veckan för fröken gul och fortsatt jobb på att hitta rätt energi och glädje i fria följet… för även om positionen är jätteviktig i slutänden så har jag hellre i dagsläget en glad hund som tycker det är kul men som inte går perfekt än en ”tryckt hund” som håller position men är oengagerad.

Barnbesök och agilitylek ute på LHU

Idag har Tim och jag varit ute på Linköpings hundungdom där vi hade besök från elever från Bäckaskolan som skulle komma ut och få prova att träna hund och umgås med hund lite. Förutom Tim var det tre hundar till så eleverna fick turas om lite då dom var några fler än antalet hundar. Dom fick testa och köra lite ”mini agility” på låg höjd med hopphinder, tunnlar och däcket. I Tims fall som ju inte tränas i agility blev det mest följa godishanden och ta sig runt samt även lite trix och agera klapphund. Det var en tjej som först var väldigt osäker men som efter ett tag blev riktigt frimodig och jag tycker det är så roligt när man kan hjälpa till och få visa att hundar kan vara trevliga, härliga djur och jag tror det är bra i vårt samhälle att lära sig lite ”hundvett”. Dagens sötaste kommentar om Tim var nog  -”man kan inte vara rädd för honom för han ler hela tiden med munnen” Då har man gjort ett bra intryck på barnen

Det var en trött grabb jag fick med mig hem, många intryck och lite rörigt att veta vem man skulle följa med av barnen men han är nog rätt nöjd efter att ha fått en hel hög med korv och köttbullar utan allt för stor prestation mer än att bara springa lite och vara snäll och glad…