Besök på valla HundRehab

Igår var jag och Timse på besök på Valla djurkliniks rehabavdelning för att träffa personal och prova att simma i deras bassäng. Vi fick skjuts dit av snälla Jeanette och Tim tyckte det var lite konstigt att vara på nytt ställe och bitvis lekte han “hela havet stormar” så jag blev helt sjöblöt…jisses! Annars tycker jag han var duktig med tanke på att det var ett nytt ställe och jag tyckte rampen i/ur bassängen var lite läskig och smal för stora Tim och poolen kändes mindre än i norsholm där vi ju är vana att simma. Tror dock att det kan bli bra att simma där som komplement till besöken hos Marie på Norsholms rehab eftersom jag kan ta mig till valla med buss om det behövs framöver och när vädret blir bättre borde vi nog kunna promenera dit. Dom hade även mycket mer lediga simtider och mycket kvällsöppet vilket passar bra ifall Jonas ska vara med vid simmet ibland så han slipper ta ledigt. Köpte därför ett 25 gånger simkort på Valla för framtida bruk och har nu bokat in 2ggr/veckan fram tills vi ska på återbesök hos Marie om tre veckor så hoppas jag att Tim ska må bra av det.

Älskade galna vattenmonster!

Förutom simningen igår blev det innan dess en långrunda på ca 2½ timme ihop med Jeanette och hennes töser. Jag hade bara med mig Ina och Zingo eftersom jag ville att Tim skulle vara pigg och fräsch till simningen så han orkade jobba ordentligt i vattnet. Det var halvtråkigt gråväder, blött och geggigt men hundarna var lika nöjda för det…. värre var det med mig som bitvis höll på att dratta på arslet på dom förrädiska isfläckarna..suck! På ett fält där underlaget var bra turades vi om och låta hundarna rasa av sig i omgångar och verkligen få sträcka ut. Härligt för dom eftersom det blivit mer koppelrundor än vanligt på sistone iallafall för mina eftersom skaderisken varit för stor när det inte smält undan ordentligt.

Ina och Zingo njöt även om dom var mer brunfärgade än “vita” efteråt…

Jeanettes söta töser Sly och Maya

 

Ridhusträning

Igår var det ridhusträning i valla igen med fokus på lydnad. Hade lyckats tjata med mig Jonas så jag kunde ha med båda hundarna. Tim som ju mest fått kort inomhusträning på sistone pga underlaget ute och hans fysik var överlycklig över att få vara med. Herr piggelin fick två pass, först fick han träna frittfölj och fasthållande av metallen och var förvånansvärt duktig med tanke på hur lite träning det blivit på sistone. Han fick även ett avslutande kort pass med lite freestylerörelser/trix och jobbade fint först men fick sen ett överslag och rejsade tvärs genom hela ridhuset utan att ta notis om en endaste hund och upp på läktaren… skulle ju ge husse som satt där en puss ju… knäppa trollungen min, jisses! Inte lätt när energin spritter åt alla håll… Han var i alla fall mycket nöjd efter träningen och det var en fröjd att se hans glädje.

Ina fick träna ett lite längre sammanhållande pass där vi körde linförighet, länkade läggande/inkallning/ställande och gjorde några fasthållande av träapporten. Vi avslutade med att vara med på en gemensam någorlunda tävlingslik platsliggning där vi gick in gemensamt i ridhuset och ställde upp. Jag bad att få lägga Ina på ena kanten och bara gå någon/några meter ifrån då jag ville kunna gå fram och belöna under tiden eftersom underlaget i ridhuset och dess delikata dofter utgör en jättestörning för Ina. Hon var dock duktig och efter en kort stund låg hon fint med hakan i backen utan att nosa. Efter belöning valde jag att lägga en kort platsliggning själv där jag gick lite längre bort, Ina låg med ännu mer tryck med hakan i backen då och med rätt förväntan/fokus och matte blev jättenöjd så efter det blev det kamp, bus och avslutning för damen.

Gladaste herr piggelin som tyckte det var skojigt att få jobba lite

Väderomslag är inte bra…

Just nu är jag lite trött på alla väderomslag vi har, ena sekunden är det svinkallt och massor av snö, andra sekunden töväder och för tillfället rena isgatan… Jag vet att det brukar gå upp och ner under vintern men just när det skiftar från dag till dag så är det inte så bra för vare sig mig eller Tim som båda är lite väderkänsliga… Själv får jag ju bara lite huvudvärk så det är väl inte hela världen, värre är det med Tim som vissa dagar är mer stel och öm, vissa dagar mår prima och leker studsboll… Tack och lov är dom bra dagarna överhängande för hans del och han är överlag glad och alert men man känner sig ändå maktlös när man ser att han ömmar i tassarna mm.

Vi har iallafall fått tid på valla djurklinik på onsdag kväll då vi ska träffa personal och få en genomgång av deras bassäng och rutiner så vi kan börja “frisimma” där sedan själva. Blir skönt att komma gång så hoppas jag att det ska fungera bra och finnas tider åt oss så att Tim får börja simma kontinuerligt igen.

Lite bilder från veckan blir det mest för att dom gör mig så glad, vi hade en sån härlig promenad bara jag och Timse… han är så go min trollunge…

Han ser snart ut som en levande reklampelare för BoT med alla skydd och grejer…

Tack och lov verkar vare sig Ina eller Zingo känna av väderomslagen utan är lika pigga som vanligt, skönt! Ibland funderar jag dock på om fröken gul inte har en skruv lös… älskade knäppa tokhund!

Tror Ina lider av storhetsvansinne…

Zingo tar det mesta med ro…

Att se helheten i träningen är något jag behöver bli bättre på!

Här om dagen blev det träning tillsammans med Jeanette ute på HU, Ina fick främst träna HtM positioner med fokus på uthållighet och kontakt. Eftersom Ina lätt taggar igång när vi har musik på så blev det rena discot på träningen då vi som musikstörning för fröken gul rockade loss till David Garretts ”Rock Symphonies”. Eftersom jag har en tendens att glömma bort dom bra bitarna i vår träning och bara se det som behöver bli bättre så fick Jeanette filma oss och för min egen skull lägger jag nu ut en oklippt version av vår träning (endast en bit i mitten där jag snubblar till och det blir en massa dötid är bortklippt då filmen redan blev jättelång..). Har full förståelse för om det inte är så roligt för andra att titta på då det blir lite enformigt men för min egen del är det verkligen nyttigt då jag behöver bli bättre på att se helheten i vår träning och kunna ta tillvara både bra och mindre bra delar så att vi kan utvecklas framåt.

 

Det positiva jag tar med mig är helt klart Inas attityd, hon är pigg, glad och vill… hon har överlag ett bra fokus och bra nivå för att vara fröken bråttom. Det var roligt även för matte, hon är häftig att träna med och jag hade roligt

Det jag vet att vi behöver jobba med är att fortsätta renodla positionerna, jobba bort handhjälper och jobba upp Inas bakbenskontroll framförallt i vändningar/backande.

Vad gäller Inas skällande så har jag insett att ju mer jag lägger krut på det ju värre verkar det bli så just nu kör vi ”ignorera skallen” när vi jobbar på uthållighetsbiten/fokusträning/länkning av positioner. Sen får jag jobba separat på att stärka henne i dom situationer skallen kommer (främst vändningar/backande) så att hon blir säker och lär sig att belöning kommer när man är tyst.

För mattes del gäller det att också att träna kroppskontroll. Behöver få bättre koll på armar och ben och röra mig mer samlat. Jag måste torrgå mer och planera min väg bättre. Jisses!, jag snubblar ju när jag går rakt fram på ett slätt golv…hmmm smidig är inte min starka sida, speciellt inte i vinterkängor

Fröken bråttom…

Idag har Ina fått sig ett uppletande, hon tyckte det var jätteroligt…kanske lite för roligt emellanåt då hon inte kopplade på hjärnan ordentligt… men mestadels jobbade hon fint, inget fel på hennes driv iallafall. Växlade mellan stora, mjuka lätta föremål och svårare med varierat resultat.

Jäkla matte och gömma sakerna långt inne i snåret…

När vi ändå hade ett avvallat område passade jag på att ta hjälp av Jonas och köra några korta motivationsskick med rulle… Ina tyckte det var jätteroligt och grep rullen fint och hade bra fart in till mig, det enda vi måste jobba på är själva avlämnandet… fröken bråttom måste lära sig bromsa in vid mig i tid, tokfia!

Igår träffade jag Jeanette för ett träningspass på fm med våra damer, Ina var övertaggad först och freestyleträningen gick i skallets och studsandets tecken… Hon bjöd dock på fin attityd i HtM:en, lite platsliggning lyckades vi även klämma in och hon var duktig tycker jag trots störning av mig/Jeanette. Det var en trött tjej efteråt så sen fick hon ligga hemma och vila medan vi tog en gemensam em promenad på Tinnerö där jag istället hade med mig grabbarna. Dom skötte sig fint, även Zingo börjar förstå konceptet “lös under ansvar” utan att bry sig om Jeanettes hundar. Det var två nöjda grabbar efteråt, skönt!

Grabbarna grus

Återbesök på rehab…

I tisdags var vi hos  på Norsholms rehabavdelning för att träffa Marie och göra upp en planering hur vi ska jobba vidare med Tim. Han fick börja med att simma (7+6+6 min) och sen kände Marie igenom honom och gjorde en ny musklelmätning av höfterna. Vi mätte hans höfter för ett år sedan i mars då han var i ganska bra fysik (innan magproblemen och det började). Då var han liksidigt musklad på 52 cm, nu hade han ökat till 54 cm och var fortfarande liksidig… Gissa om det gjorde mig glad! Det innebär ju att han trots allt inte tappat så mycket bakbensmuskler (även om han tappar en del ryggmuskler) vilket kan förklara varför röntgen inte visade nya pålagringar i lederna, allt slit med motion, sim och rehab kanske ändå har hjälpt till viss del. Tim visade dock fotfarande en del stelhet/stumhet i höftböjarna (musklerna)men hon tyckte inte han var så dålig att han behövde behandlas akut. Tassarna är ju fortfarande ömma i vänaden och han tenderar att vara lite överrörlig i”handlederna”. Vi kommer därför att ha ett BoT skydd även på vänster framben så att vi stöttar båda fram när Tim rör sig friare, vid längre promenader, träning etc.

Vi pratade mycket om min rädsla för att Tim går med smärta, att jag var rädd för att utsätta honom för lidande och att jag verkligen ville hjälpa honom men att all rehabilitering måste ske med hans bästa i åtanke. Jag talade om vikten av att han får må bra, att han får röra sig och jag berättade att han i dagsläget går lös och rör sig ganska fritt och att jag hellre om jag måste reglerar hans dåliga dagar med vila/ökad rimadyl istället för att hela tiden hindra honom i varje steg han tar. Marie fick nog möta den lite “jobbiga” matten idag men det kändes skönt för jag tror att hon förstår mig, hon lovade mig att om hon tycker han inte mår bra så kommer hon säga det rakt ut eftersom hon vet vart jag står i mina åsikter om att Tim inte klarar av att enbart vara en “soffhund”. Hon menade att hon var säker på att jag skulle märka på Tim om han inte hade det bra och tappade livsgnistan just för att jag känner honom såpass bra och det tror jag i grunden med men samtidigt är det lätt att bli hemmablind och inte vilja se hur det faktiskt är.

Vi beslöt att börja med att öka på simningen för Tims del, dels för att jag vet att det brukar vara bra för hans bakdel och för att vi ska se hur mycket han kan bli hjälpt av simningen för övrigt vad gäller hans fysik. För att få det att fungera rent praktiskt kommer jag försöka börja sköta simningen på valla då det ligger så mycket närmare och jag kan ta mig dit själv med buss med Tim om det behövs.  Har kontaktat dem och deras rehabansvariga sjukgymnast skulle ringa mig imorgon så får vi se vad hon säger. Har bokat ett återbesök till Marie om en månad för att se hur vi ligger till då, fungerar inte simning enbart så kommer vi då gå vidare med andra behandlingsmetoder som ex elbehandling för musklerna. Tim kommer även innan dess inte att få någon specifikt inriktad inträng eller motion här hemma eftersom det fortfarande är kallt och vinter utan vi kör på som vi gjort med att han får röra sig fritt i lagom doser (undvika lek/hopp mm)  blandat med vanliga rastnigsrundor, massage, stretch, intraljud mm. Lite hobbyträning blir det också för att han ska må bra mentalt, främst HtM positioner eftersom det verkar slita minst på tassarna då han går med huvudet upp och vi kan undvika sättanden/lägganden, nertramp mm.

Håll tummarna för att simning och annat gör sitt nu! Vet iallafall en kille här hemma som inte kommer att ha något emot ökad bassängträning…min lilla badanka!

Finaste busungen!

Brrrrr!

Jaha, då har kylan kommit på riktigt i alla fall för stunden, -18 inatt även om det just nu bara är ca -8. Det känns kallare, troligtvis för att man inte vant sig och början av vintern var så otroligt mild… Tyvärr mår Tims tassar (och leder) inte så bra av kylan när det blir kallare så här fort…han får köldkramp lätt och känns lite smått stel emellanåt…usch! Men det är svårt, det växlar fort och här om dagen var han bara full i bus och tyckte att han minsann inte skulle lyssna det minsta på mattes förmaningar att ta det lugnt… Fick helt enkelt koppla honom efter en stund men samtidigt gör det gott att se att han är glad och vill busa runt, det vill han sällan om han mår riktigt risigt… Är en svår balansgång, samtidigt som jag inte vill att han anstränger sig för mycket måste han få utlopp för lite energi, har inte hjärta att hela tiden hindra varje litet glädjeskutt han tar. Han måste få leva också!

Finns säkert folk som inte håller med mig men jag har inte hjärta att aldrig låta Tim få vara lite glad, jag märker att det tär på vår relation om jag hela tiden måste bromsa och hindra varje steg han tar… samtidigt som han inte ska överanstränga tassar/framben så behöver han röra sig fritt för att inte stelna till i höfterna… Jag har levt med Tim i snart sju år och jag vet hur det blir om han inte får röra sig fritt och aktiveras mentalt och fysiskt… ekvationen går inte riktigt ihop…  Försöker hitta en balansgång med det är svårt, är noga med upp/nedvarvning, stretchning efteråt och massage men jag vet inte… logik och känsla går inte alltid ihop… Vill bara att han ska få må bra i både kropp och själ.

Herr piggelin!

Ska vi leka matte?… kom igen då!

På tisdag har vi äntligen återbesök på rehab hos Marie, får se vad hon har att säga om Timse och hans “lilla” kropp… Just nu tar vi fortfarande en dag i taget,  jag känner dock allt mer att det viktigaste är att Tim verkligen får må bra. Är inte beredd att hålla honom som en porslinshund som inte får utlopp för sin livsglädje,  visst kan vi undvika lek med andra hudar, opassande träning mm men han måste ändå få ha ett bra liv. Vi har iallafall varit iväg och Simmat själva i väntan på tiden hos Marie för att underhålla Tims fysik så gott det går. Eftersom det inte händer så mycket annat riktigt skoj i hans liv så kunde jag inte låta bli att filma honom, simmet är ju en återkommande del av hans vardag just nu… Herr badanka!

 

För övrigt kan jag berätta att både Ina och Zingo mår prima, skönt att dom iallafall håller sig ok trots kylan även om Ina är känslig för vägsaltet. Ina och Zingo har helt klart bildat flock ihop nu, speciellt eftersom dom två får umgås mer lösa ihop nu.