Promenad, umgänge och träningstankar

Igår träffade vi Sara med lilla Zombie en sväng i valla för en gemensam promenad och lite avslutande träning. Tim fick gå lös och skrota runt med Zombie medan Ina fick finna sig i att vara kopplad och gå hos mig eftersom jag inte litar på henne när det gäller andra hundar. Hon som ju inte gillar när det blir rörigt och vill ha koll på sin omgivning protesterade högljutt och tyckte det var rätt jobbigt. Det är synd att det ska ta så mycket energi av henne och att hon inte kan lita på att jag faktiskt har koll så att hon kan varva ner… suck!

Det positiva var i alla fall att Ina när vi sen tränade inte brydde sig det minsta om Zombie utan då är hon så inriktad på att jobba så då har hundar/andra folk oftast inte så stort värde. Tyvärr finns det ju andra saker i omgivningen som har värde för fröken som mossa, nosa, springa på eget bevåg mm och ibland blir jag lite matt av att alltid försöka ligga steget före, aldrig ge Ina utrymme att hitta på saker för tyvärr är det lite så att ger du henne lillfingret tar hon hela handen… Men det tar energi och ibland känns det lite tröstlöst. Jag vill att träna ska var lustfyllt, och inte fyllt av konflikter eller tråkiga ramar/regler men samtidigt tror jag att jag är den som tar mest illa vid mig… Ina hon ÄLSKAR trots allt att träna och hon behöver få jobba för att må bra, hon har en optimism och energi som inte verkar bli så värst påverkad av diverse fadäser utan hon kör på likt en bulldozer oavsett. Sen är det ju så att emellanåt klaffar det och då är känslan nästan magisk och för det mesta så är det just lustfyllt, roligt och inspirerande att träna annars skulle jag ju inte hålla på!, men ibland hamnar man på platåer och då känns det lite som man står och stampar. Just nu är det mycket tankar kring belöning och ”basic” övningar med Ina, blandat med nya saker för att försöka hitta strategier att träna så att vi kan minimera tiden som går åt till annat. För ju mer jag känner att jag kan lita på henne, ju mer kan jag också låta henne ge allt både i träning och i belöning… vi kämpar, ett steg i taget.

Herr Timse fick även han ett kort träningspass men var så övertaggad att jag efter en stund konstaterade att det var ganska kört att få något vettigt gjort så efter att ha skrattat tills jag nästan låg dubbelvikt då han bjöd på väldigt fina/charmiga men helt felaktiga beteenden gav jag upp. Ska backa en del i hans träning och jobba med mycket stadga i olika positioner/trix. Skillnaden med Tim är att när han blir frustrerad så drar han inte tjugo varv runt gräsplanen och hittar på egna saker utan han kanske gör ett glädjeskutt eller två, sen försöker han fånga sin mattes uppmärksamhet genom att bjuda på diverse beteenden… Även om han kan röra till det så blir det  liksom lite mer avspänt då jag vet att han värderar matte ganska högt och honom kan jag ”lura” att jobba genom att visa vad han missar mm eftersom det jag erbjuder oftast har ett större värde än omgivningen. Kärnan i det hela är väl trots allt att jag litar på Timse men tyvärr inte på Ina… även om jag skulle önska att det inte var så.

Nåväl, nog ältat om det… Det var i alla fall roligt att få träffa Sara och hennes tös igen, tycker redan dom är på väg att bli ett härligt team 🙂

Sara och Zombie

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Promenad, umgänge och träningstankar

  1. Jag tror ”tyvärr” att man måste acceptera att våra hundar har olika grundpersonligheter & vissa saker måste man alltid arbeta mer med när det kommer till tex ”utåtriktade individer” 🙂 När det gäller Ina önskar jag såååå att vi kunde visa dig en film som kunde visa vissa saker från ca. 1 år sedan ;-)… då skulle du se hur mkt ni har utvecklats i både träning + vardag! Kramiz!!!

  2. Känner igen det där med att stampa och stå stilla när det gäller träningen. Det är också dessa tillfällen då man sätter sig och funderar (nattetid då man borde sova) och analyserar sig till en del lösningar.
    Det är helt klart mer jobb med en ”utåtriktad” hund än med en som håller all värde hos matte. Har ju själv erfarenhet av det och i vissa situationer är det helt klart enklare med den som värderar matte mer. Men måste vara ärlig och säga att den ”utåtriktade” typen är roligare att träna många gånger. Även om de ger än grå strån ibland… 😉
    Tycker som föregående talare att ni har utvecklats MASSOR och kommer att utvecklas ännu mer i allt ni gör!
    STOR Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s