Årets första tävling ett rejält magplask men en nyttig erfarenhet

I helgen har jag och Tim varit ute på ”äventyr” då det var dags för årets första tävling, den här gången i Karlstad på dog-o-rama. Vi åkte upp redan på fredagen tillsammans med Erika och mopsflickorna. Vi bodde på ett helt ok Wärdshus i Kristinehamn och med tanke på att Tim bara bott borta så här när vi tävlar en gång tidigare tyckte jag han var fantastiskt cool, min snälla pojke!

Vi har ju ganska nyligen satt ihop vårt nya klass 3 program med ”indiantema” och även om jag tycker att Tim gått riktigt bra på träning sista tiden så var mest målet att se om programmet fungerade eller om vi var helt fel ute. Tyvärr tyckte Tim att miljön var jobbig, matte otydlig och spänd, planen trång och lördagens två starter blev katastroffloppar.  Han tappade han allt driv, ville inte trava utan blev ”låg” och föll ur helt i alla travpositioner och jag fick inte till rätt känsla. Jag fick det hela på film och det var en riktig pina att kolla igenom men samtidigt ack så nyttigt!! Jag blir ändå glad av att se hur Tim kämpar på i starterna av sitt program, en del saker tycker jag ändå han gör riktigt bra med tanke på hur han reagerade sen. Det blir så tydligt att ju mer jag ”stressar” upp mig över att jag inte tycker han känns trygg och glad på plan och försöker få igång honom, ju mer försöker han lugna sin matte genom att dämpa och vi hamnar i en ond spiral…. svårt det där! Man vill ju bara att hunden ska få en bra erfarenhet.

Något som jag fascineras över varje gång är alla härliga människor som man träffar på tävling, jag fick så många fina peppande ord, bra diskussioner och tankar efter lördagens djupdykning så jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Tack alla inblandade!! Trots att vi inte genomförde programmet som det var tänkt fick vi av båda domarna uppflyttningspoäng i musikkategorin på vår andra start och av den ena även i planeringskategorin så det känns ändå som att vi är på rätt väg i vårt programbyggande (hoppas jag i alla fall!!!!) Vi skrapade ihop 20,55 p och 22,25 p på lördagens starter.

Erika kom sen med förslaget att vi skulle efteranmäla Tim och Oggie till 6+ starten och vi gick in och körde på ren improvisation, något jag har grymt svårt för men jag tror det var så nyttigt för Tim eftersom jag då har svårt att hålla mig ”allvarlig” och han jobbade på fint och jag lät honom ta det i lugnt tempo utan stress. Vi avslutade med att trava lite ute på parkeringen och Tim fick busa med ”hajen” som han gillar så mycket och trots allt så tror och hoppas jag att han inte kände något missmod från mig utan att han kände sig som den underbara, fantastiska grabb som jag ändå tycker att han är.

På lördagen efter tävlingen fick vi sen sällskap av Ida som också skulle bo med oss, att knöla in sig tre människor och 6 hundar gick över förväntan och det är nog en av dom saker jag tar med mig allra bäst i från helgen. Det är så lätt att ta för givet att hundarna bara ska sköta sig och finna sig i allt man hittar på, men tänk ändå vilka ”krav” vi ställer på dom… tycker dom vara fantastiska hela högen och att se Tim så avslappnad och trygg det är nog den största vinsten jag kan få, fantastiska trollungen min ❤

Hela högen…

Slagen hjälte…

På söndagen kändes Tim mer bekväm, han var gladare när vi gick in för vår första start men efter strul i andra övergången och även en loj trav så valde jag att bryta…. tyvärr hade jag ingen leksak på mig och först tyckte hon Tim att jag var jättekonstig som försökte ”jaga” igång honom på planen… (något han annars tycker är jätteroligt på träning) men vi tog oss till fållan vid ingången och där blev det godisfest med massa korv och efter det gick vi ut och busade med bollen och då kändes Tim så där härligt glad som han brukar vilket kändes jätteskönt!

Till sista staren på dagen fick Tim ligga och vila i bilen och jag tog bara ut honom när ekipaget före oss skulle in och sen fick han busa lite med bollen innan vi gick in. Tim var lite disträ först och starten gick inte så bra med sneda sidosteg mm men sen släppte det mer och mer och när Tim vid fösta travsekvensen taggade igång och gick så fint, så fint med härlig attityd så var det som att allting bara släppte och jag kunde inte sluta le!! För första gången kunde vi avsluta programmet ungefär som planerat, dock var Tim fortfarande inte bra i sina bakom-positioner men bara det att han travade, kämpade och kändes genuint glad var en sån stor personlig seger för oss! Att han trött som tusan på sin sista start efter en hel helg går in och jobbar som bäst det känns riktigt riktigt gott!! När vi gick av planen kände jag igen min busiga grabb igen och han var så nöjd när han sen fick studsa runt i blötsnön med bollen ivrigt påhejad av matte som talade om för honom att han minsann var bäst i världen 😉

Poängmässigt kändes det dock lite snopet då vi fick sämre poäng i alla kategorier än lördagens andra start som känslomässigt var betydligt sämre. Tyvärr fick jag inte vår sista start på film vilket jag hade önskat för att själv kunna se hur det såg ut men samtidigt så är känslan i det här läget så otroligt mycket viktigare än poängen (vi fick 21,45p på sista starten). Är dock ändå väldigt glad över kommentaren jag fick av ena domaren på sista starten som löd ” – Härligt uttryck & samarbete er emellan!”, även om vi tekniskt behöver bli så mycket bättre så är i alla fall känslan det viktigaste. Kanske kommer vi aldrig hålla tillräcklig standard i klass tre, kanske har vi tagit oss vatten över huvudet men jag försöker se det hela som nyttiga erfarenheter och trots allt så är det fantastiskt att få ynnesten att tävla Tim, min lilla olycksfågel och underbara fantastiska trollunge.

Någonting som jag verkligen försökte tänka på under hela helgen var att inte lasta Tim efteråt när det gått dåligt, att inte bli irriterad, ledsen eller frustrerad så att det gick ut över honom på något sätt! Det ÄR svårt eftersom att man lägger ner hela sitt hjärta och själ i allt men gör med hundarna men jag hoppas verkligen att jag inte upplevdes sådan på plats. Tim kändes inte låg efter våra starter, han hade inga problem att träna ute på parkeringen (trava) och busa loss mellan sina starter och han kändes lugn och trygg när vi umgicks på wärshuset på lördagskvällen så trots allt tror jag att han fick en bra upplevelse.

På tal om härliga medtävlande så fick jag det här gulliga kollaget av Anneli från helgens tävling, tänk vad glad man kan bli för något sådant!!