Ynnesten att få dela livet med en gammal hund

Ina min Ina, jag skulle kunna skriva en hel roman om den här hunden. Vår relation har verkligen inte varit självklar från början och jag har gråtit, skrattat, tvivlat och kämpat men också utvecklats och vuxit som person. Att vinna hennes tillit och få henne att se mig som en tillgång har tagit tid. Hon är en hund som haft lätt till stress, stort behov av kontroll och som gärna roat sig själv och där mitt värde i vår relation ibland känts obefintlig. När hon kom till mig behövde jag alltid vara steget före, rama in, begränsa och ha kontroll. Därför njuter jag nu lite extra när jag ser henne. Inas och min relation har gjort en resa jag aldrig vågade hoppas på och nu för tiden löper det mesta friktionsfritt med en ömsesidig tillit. Jag vet att jag har ett värde för henne, hon litar på att jag inte utsätter henne för otäcka situationer och jag vet att jag kan lita på henne i situationer jag aldrig hade trott eftersom hon numer vänder sig till mig om hon behöver hjälp.

Ina är en hund med en enormt härlig personlighet när man väl får se den bakom allt som ”varit ivägen”. Jag är oerhört tacksam över allt hon lärt mig och att kunna ge henne den frihet hon numer har är en fröjd. Att se henne nu 11,5 år gammal och fortfarande så levnadsglad, så egen, så mycket Ina ❤

Visst har åldern börjat ta ut sin rätt för trots allt är hon gammal, det går inte att blunda för. Hon är stelare och får numer nöja sig med att vara en glad pensionär men jag tror nog att det inte är så dumt, att få njuta av livet lite på gamla dar. Fina dagar som idag då vi myst i solen ett par timmar och hon fått friheten att göra nästan vad hon vill, frihet under ansvar eftersom hon numer klarar av den. Att få roa sig med att plocka upp isbitar, hitta den bästa pinnen och stolt spatsera runt, att få ”leka fjärr” när matte vill fota lite, att få äta lättförtjänta karameller när unghunden behöver lite störningstränig. Att få ett lätt uppletande av kampleksaken och sen springa ett ärevarv runt fältet och känna sig som en drottning  ivrigt påhejad av matte. Det är livet som pensionär och det är så vackert på något sätt, att få njuta av att man faktiskt känner varandra rätt bra efter många år tillsammans (även om jag inte haft Ina sen valp).

imgp0004

imgp9767

imgp9736

imgp9786

imgp9916

Tack Ina, det är en ynnest att få dela livet med dig nu, jag älskar dig min galna lilla krutgumma ❤

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ynnesten att få dela livet med en gammal hund

  1. Alyza med flock skriver:

    Finaste Ina ❤😍😘

  2. Ett helt underbart pensionärsliv, om du frågar mig – nästan så att jag önskar att jag vore hund, jag också. 😀
    Men att själv vara pensionär med hund, det är ju inte så dumt det heller. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s