December… oj vad tiden går…

Dom sista veckorna har verkligen bara svischat förbi känns det som… vi har varit krassliga i omgångar och det känns som att november och december verkligen varit riktigt sega sett ur vab/sjukdom. För Sams del har det inte allt blivit så mycket träning som jag hade hoppats på men vi har hunnit med några träningspass med vänner och även ett par pass med våra samträningar på söndagarna. Annars har vi mest roat oss med små trix och annat vi kan göra inomhus, allt som gör honom lite trött i huvudet. Att det blir mörkt så attans tidigt gör ju inte de hela lättare, dom dagar jag är mellan nattjobb så sover jag ju den tiden när det är som ljusast och även om jag hinner lite promenader dagtid när det är ljust blir det lite för ont om träning i dagsljus. Nåväl, nog klagat om bristen på dagsljus… det är bara att gilla läget och som tur är vänder det ju framöver.

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Röntgenresultat

I förra veckan var jag och röntgade Sam,  hela ryggen, höfter och armbågar. Vi gjorde även en undersökning av ryggen och nacken då jag ibland upplevt att han varit lite spänd mitt på ibland men inte upplevt att han blivit sämre av ex träning, motion etc. Sam visade inga reaktioner någonstans trots att veterinären palperade igenom honom ordentligt och hade full rörlighet överallt. Sam fick beröm för att han var stark, jämn och välmusklad för sin ålder så det kändes bra. Troligtvis är det så att spänningarna enbart är tillfälliga saker som säkert uppkommer för att Sam är såpass explosiv som han är i det han tar sig för.  Sam var så duktig och skötte sig fint genom hela undersökningen trots att han blev fasthållen ganska ordentligt i vissa delar, duktig liten grabb ❤

I veckan fick jag det slutgiltiga beskedet från SKK: ED 0, HD C (B höger/C vänster)

En del av mig är såklart ledsen över att Sam inte är fri (på ena höften) men samtidigt har jag sett hur det såg ut på röntgen och jag hoppas och tror inte att det kommer att påverka Sams liv och välmående och för mig är det viktigast. Det är flera som har tittat på bilderna och jag tror att hans vänstra höft ligger precis på gränsen mot C, dvs det är nog ”ett fint C” om man nu kan kalla det så. Sam kommer ändå att få uppleva och göra precis allt jag planerat, han kommer att behandlas som en frisk/fri hund. Att vara noggrann med uppvärmning, nedvarvning, bra musker etc kommer jag såklart vara men det hade jag varit oavsett vad röntgen visat eftersom det är viktigt oavsett om lederna är fria eller ej. Men visst ligger det och gnager lite, jag får väl ändå tacka Tim för allt han lärde mig om fys, rehab och att leva med en ”höfthund” för jag vet iallafall vad jag har att jobba med OM det skulle blir problem i framtiden. Jag är dock väldigt glad över att armbågarna var fria eftersom det är en led som annars kan vara utsatt vid belastning och att ryggen såg helt normal ut.

Älskade lilla Sam, jag önskar att det här bara är en bokstav på ett papper som aldrig kommer påverka dig ❤            IMGP7872

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

18 månader

Idag blir den lilla turbolämmeln 18 månader, hunden som är en riktig clown, som ena sekunden är dödligt seriös i det han gör för att i nästa sekund ta allt med en klackspark. Hunden som har så mycket personlighet, som bitvis är både högt och lågt men i nästa sekund ligger hoprullad tätt tätt bredvid. Hunden som är omöjlig att inte skratta åt, att inte tycka om.

Nästa vecka väntar röntgen vilket gör matten nervös, Sam har vid ett par tillfällen varit lite spänd i ryggmuskulaturen mitt på, vilket ioförsig inte är så konstigt med tanke på hur han far fram men när vi ändå ska röntga har jag bett om en genomgång så vi kan utesluta att han inte har någon ”svag punkt” eller något annat som ställer till det. Jag upplever inte att Sam rör sig konstigt, han har inte varit halt och han verkar inte bli mer spänd av ex träning eller promenader utan det är lite diffust. Kanske är det ingenting alls…. kanske är jag bara nojig efter att ha levt med Tim och allt som var kring hans fysik… jag hoppas det men det känns ändå bra att kolla upp det ordentligt så jag vet hur Sam mår rent fysiskt.  Jag vill veta vad vi har att jobba med och om han behöver stärkas på något sätt, hur det ser ut inför framtiden för att veta hur jag bäst får honom att hålla i längden, vill bara att han ska få vara frisk, pigg och stark. Det är jobbigt att tycka om någon så mycket att man helst vill linda in det i bubbelplast. Sam min Sam, min alldeles egna lilla silverräv ❤

Hunden som är en riktig liten clown i träningen, min lilla Australian CrazyDog 😉

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Förkylningstider

Ibland blir det inte som planerat.. Jag hann sätta igång Sam en vecka ungefär, börja träna lite, vara med på höstens första samträning och börja känna inspiration och glädje i träningen igen. Sen blev vi förkylda en efter en här hemma och efter det råkade jag på en inte så rolig magsjuka troligtvis pga en matförgiftning då dom andra i familjen klarat sig. Så dom senaste två veckorna har mest bestått av en cirkel av sjukstuga med vab och sjukskrivning om vart annat.

Sam har fått sig något enstaka träningspass och vi har släpat oss ut på lite längre promenader, den av oss som varit piggast för stunden… Tur han är rätt snäll ändå, visst märks det att ha blir uttråkad men han finner sig ändå rätt bra så länge han får vara med och har sällskap. Nu hoppas jag verkligen att vi håller oss friska länge!

Sam, den enda pigga i familjen 😉

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Höstpromenader och mental vila

Dom senaste dagarna har vi vilat från träning, istället har vi njutit av långa promenader, busat och lekt på promenaderna och bara tankat energi. Jag tror det är precis vad både jag och Sam har behövt. Sam har mycket som pågår i hans lilla huvud just nu, han är verkligen unghund om man kan säga så… omgivningen tar betydligt mer på honom än den brukar, han har diverse små ”hyss” för sig och är bitvis lite tålamodsprövande.  Det är det som är prio ett just nu vår vardagsrelation. Även om vi så smått kommer sätta igång med träningen igen  framöver, men inte för att vi måste utan för att vi vill. Jag trodde Sam skulle bli riktigt jobbig av att vila mentalt men det har inte märkts, snarare har han landat lite mer och  vi har kommit varandra närmare vilket visar precis hur välbehövligt det var att faktiskt ”våga” vila även om han är en aktiv hund (för tro mig, Sam är ingen soffpotatis…).

Det är lite intressant det där… Jag var noga med att lägga in vilodagar och även viloperioder när jag hade häst, ex gick dom på bete och var ”fria” utan träning ett tag varje sommar och hade en återhämtningsvecka (blev avställda) på vintern om dom gått hårt. Med  hundfolk upplever jag att det på något sätt är lite mer tabu, folk verkar vara väldigt rädda för att låta hundarna vila ordentligt, speciellt om man har aktiva raser/tävlingsambitioner.  Men jag står någonstans fast i min övertygelse om att dom mår bra av det i alla fall i korta perioder så länge dom får utlopp för sina grundläggande behov, får röra sig och får njuta av att ”bara vara hund”. Förutom mental vila får hunden en chans att återhämta sig fysiskt, läka ut små slitningar och ”skador” man kanske inte vet att dom har.

Det är något visst med vackra höstdagar ❤

Sam 17 månader, han börjar se så vuxen ut nu ❤

 

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Tävlingspaus

Sam skulle ha gjort sin andra lydnadstävling nu på lördag men efter förra helgens där jag valde att bryta så har träningen inte känts så bra och igår när Sam gick iväg mitt under träningen och låste på en doft bestämde jag mig för att stryka oss från tävlingen.  Nu blir det tävlingspaus tills vi hittar tillbaka till den känsla och det fokus jag vill ha. Sam är ung, lättdistraherad och omogen just nu och då känns det bättre att backa lite och ge honom bättre förutsättningar… Kanske kommer vi igen i vår, kanske senare… Det viktigaste är att vi har roligt och trivs med det vi gör.  Eller… Roligt har vi ju mestadels när vi tränar annars skulle vi ju inte hålla på såklart, men det är mycket som stör Sams koncentration just nu och det märks att vi behöver backa och börja om med vissa bitar, framförallt mindre allvar, mer lek, mer grundträning.

Jag kanske ska påpeka att jag inte är vare sig arg eller besviken på Sam på något sätt, att jag tycker om honom är inte kopplat till tävlingsresultat hit och dit. Att tävla är inte det viktigaste men jag tycker om att ha mål i min träning och jag blir oftast mer strukturerad om jag ex har en tävling att jobba emot. Just nu känns det lite som att luften gick ur mig för nu står jag precis i den där gråzonen där jag inte vill vara, utan mål alls…

Har bestämt mig för att vi ska vila helt från lydnadsträning nu ett par dagar, karske längre beroende på hur det känns. Jag har även beslutat att vi ska ta två veckors ”fritt följ paus” då det är det moment som tyvärr blivit mest kravfyllt och vi behöver få en break och hitta tillbaka till glädjen och flytet i momentet. Vi får helt enkelt pyssla med annat.

Nu ska vi iallafall njuta av en skön promenad, min lilla turbolämmel och jag ❤

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Lydnadsdebut… ibland är att våga en vinst i sig.

Igår åkte jag till Söderköping ihop med Jeanette då det var dags för Sams första lydnadstävling. Sam fick komma ut och kika runt ett tag och vänja sig vid miljön innan det var dags för samling. Vi drog startnummer tio och jag tog ut honom när det var ca två hundar kvar. Sam var väldigt nosig på vissa ställen och tyckte det var lite jobbigt med så många hundar nära men jag tyckte ändå han kändes ok. Tyvärr hade jag lite svårt att få igång honom som jag brukar, som vanligt handlar det om att jag är rädd för att störa mina medtävlande och då blir jag stressad. Sam satt lugnt hos mig när jag lämnade apporten till tävlingsledaren så det är jag jättenöjd över och var med fint första stegen på väg in mot plan… sen låste han sig på publiken vid sidan och var svår att fånga upp. Det i kombination med en stel, spänd matte som inte hade en bra strategi för hur jag skulle hantera hans brist på fokus gjorde att första biten av följsamheten uteblev då han tittade bort mot sidan av planen. Min strategi att ”gå på” med tanke att han brukar jobba in sig kostade då det resulterade i koppeldrag och även om han kom sig och gick halva sträckan helt ok så var momentet redan nollat. Jag är dock nöjd över att jag när han kom in i position valde att berömma honom muntligt och att vi gjorde klart. Domaren kom fram och pratade med oss innan nästa moment och det har vare sig jag eller Sam rutiner för så det behöver vi träna på. Jag valde att ha honom sittande vid sidan och han satt snällt och lugnt men efter det kom han av sig och började nosa.

Trots att jag verkligen försökte få igång honom satt han och kollade åt sidan när jag lämnade honom för inkallning och när jag vände mig om satt han och nosade och mer eller mindre slickade marken! Jag provade att kalla in men ingen reaktion, inte ens när jag klappade mig på knäna och lockade reagerade han utan stod som fastfrusen med nosen i backen. Jag valde att gå tillbaka och bryta tävlingen. Det var en tålmodig domare som gav mig tid att försöka fånga upp Sam och få ett bra avslut men Sam var helt låst vid doften, inte ens när jag satte mig på huk hos honom och försökte klappa om honom lyfte han nosen… Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. Jag kopplade honom, gick bort en bra bit och sen lekte jag med honom innan jag satte honom i bilen. Sam kändes fortfarande lite ”off” men iallafall inte tryckt så trots allt är jag nöjd över hur jag hanterade den biten.

Jag vet att många inte bloggar om ”dåliga saker” men jag skriver för min egen del, för att jag vill kunna gå tillbaka och utvärdera vad som händer. Det blir ibland ärligt, rörigt och bara ett sätt att få ordning på tankarna. Jag försöker att se det här som ren lärdom, visst är det aldrig roligt när det går åt skogen men ibland måste man få prova för att se vad man har och jobba med. Vad Sams nosande berodde på låter jag vara osagt, en spännande doft, ett överslagsbeteende för att situationen var svår, en reaktion på min nervositet eller en kombination av allt? Det ända jag vet i dagsläget är att jag behöver tävlingsträning för att bli en bättre förare och för att få det måste jag liksom tävla… och Sam behöver mer miljöträning och på sikt mycket träning i engagemang och fokus. Det var trots allt fem år sedan jag sist tävlade lydnad och jag försöker se det som en vinst i sig att jag ”vågat” äntra den världen igen… och jag hoppas trots allt att ju mer jag lär mig ju mer kan jag stötta och förbereda min hund.

För tävling eller inte, jag tycker om min lilla turbolämmel ❤

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer