Helgträning

Just nu har det blivit så att på vardagarna tränar jag oftast själv då jag får passa på före/efter jobbet när det fungerar eftersom Theo mest har full fart framåt när han är hemma och det känns som att veckorna går i ett nafs. Om jag kan försöker jag passa på om han sover lunch på promenaden eller så kan det bli lite träning på tomten eller på kvällen om Jonas är hemma. På helgerna har jag träffat Jeanette om jag kunnat och fått till lite mer strukturerad träning. Guld värt både för att få hjälp med ex kommendering vilket Sam (och matte) behöver jobba på och framförallt riktigt kul att träna i gott sällskap där man kan hjälpa varandra i med och motgång ❤

Igår trotsade vi värmen och gav oss ut vid åtta på morgonen, alla hundarna jobbade på fint i värmen. Sam fick köra igenom momenten i startklass förutom fria följet/linförigheten som vi jobbade med separat sen. Det finns en del att jobba på ex behöver vi jobba på tjuvstarter och att klara kommendering men jag tycker han gör framsteg och framförallt lär jag mig mer och mer om hur mycket jag vågar peppa honom mellan momenten, hur jag ska förbereda honom bäst och vad som är våra styrkor och svagheter både som individer och som team. Vi avslutade med lite rutskick och början till runda kon, Sam jobbade på jättefint när väl matten höll koll på sig själv, inga klara moment än på länge men en bra början och en härlig attityd från min lilla duracellkanin ❤

Jeanette var snäll och fotade lite med min kamera så jag bjuder på några bilder från ett roligt träningspass med riktig sommarkänsla.

Om det är något som verkligen börjar ge resultat så är det träningen på att Sam ska kunna vara bunden vid sidan av planen när det inte är hans tur och kunna koppla av. Han var riktigt duktig och låg lugnt och tryggt långa stunder trots att det gick förbi hundar och folk på håll samt att Jeanette tränade roliga och fartfyllda moment med sina hundar så det känns riktigt bra. Skam den som ger sig, älskar när man får betalt för det jobb man lagt ner!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tiden går fort

Det har varit lite mycket på sistone med förlusten först av Ina och sen Smulan så bloggandet har inte varit prioriterat men förra veckan, den 10 maj fyllde den lilla turbolämmeln 1år! Tänk vad tiden går fort, det känns som nyss jag satt och väntade på att Mania, Sams mamma skulle börja valpa och jag vågade inte andas ut förrän det hela var klart och jag visste att det fanns en valp till mig.

Sam, så efterlängtad, så väntad… så mycket tankar och funderingar innan jag tog steget och bytte ras. Just nu är han som den ettåring han är en riktig liten unghund, bitvis en riktig liten ”slyngel”  med diverse spökerier, fjanterier, hormoner och han ”testar sina vingar” allt mer. Ibland åt håll som inte riktigt är önskvärt. Men han är framförallt en hund som väldigt ofta får mig att skratta i träningen, som lär mig massor, som utmanar mig och får mig att utvecklas. Han är fantastiskt tålmodig med Theo, han är en riktig lite kelgris som helst ska ligga i knät och han är precis så härlig och bitvis så jobbig som jag trodde att han skulle vara. Jag tycker så mycket om honom och jag kan ärligt säga att jag inte skulle vilja ändra en endaste liten egenskap hos honom även om han ibland hittar på hyss… Min Sam, min  turbolämmel, mina lilla blådåre ❤

Grattis i efterskott på 1års dagen!               

En liten tillbakablick på några av mina favoritbilder från Sams första år ❤

 

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Sov gott Smulan <3

Älskade lilla Smulan fick idag lämna oss, 16 år gammal. En liten dam med stor personlighet som valde dom hon tyckte om med stor noggrannhet. Tack för allt, Du fattas oss!

Det känns verkligen konstigt, tomt…  Det har varit lite mycket nu på sistone, för två veckor sen fick vi ta farväl av Ina, idag var det smulans tur då hon tyvärr inte längre svarade på medicineringen mot sin giftstruma utan började må sämre igen och det fann inget mer att göra. I nästan halva mitt liv har hon funnits där, nu finns hon inte längre…

Sov gott Smulan, matte älskar dig ❤

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Omväxlande vårväder

Idag har det varit kyligt, blåsigt och inte alls speciellt skönt ute, en riktig kontrast mot förra veckan som bjöd på riktigt fina, soliga, varma och härliga majdagar. Passade på att låta kameran jobba lite i helgen, det är verkligen magiskt vackert ute nu när vitsipporna kommit och skogen börjar sjuda av liv och krispig grönska så smått.

Sam knappt 1 år gammal, han börjar växa till sig så smått. Älskade lilla vän ❤

Herr långtunga 😛                                

Tänk vad tiden går, snart är den här lilla killen två år… det mest fantastiska jag någonsin åstadkommit i mitt liv ❤

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Att vänja sig tar tid

Livet måste gå vidare trots att Ina inte längre finns med oss men det har varit en konstig vecka, att vänja sig vid att hon är borta tar sin lilla tid…. eller vänja sig kanske är fel ord, men trots allt är det ju så det är för oss som blir kvar. Jag har brottats med dåligt samvete trots att jag vet att beslutet rent krasst var det bästa för henne, för att hon skulle slippa må dåligt och ha ont men förnuft och känsla samarbetar inte alltid.

Ina var en hund som alltid tog plats både fysiskt och ”psykiskt”, och det är väldigt konstigt att nu bara ha en hund… en hund som rent fysiskt är betydligt mindre även om Sam är ”mycket hund i mindre format”. Men är man van vid stora vitingar som tar upp en halv soffa så blir det helt klart lite annorlunda. Ina var ju även en hund som rent ”psykiskt” tog mycket plats, hon var underbar och unik men också egensinnig och en hund som krävde att man ibland hade vissa inrutade rutiner och även om hon blev en riktigt härlig och högt älskad familjemedlem så hade hon en del i bagaget som påverkade henne hela livet. Hon hade extremt låg skalltröskel, hon tyckte inte om främmande som kom för fort, hon ville ha ordning och reda och var opålitlig i vissa situationer vilket gjorde att jag alltid behövde ligga steget före. Samtidigt var hon otroligt stabil i andra situationer och den mest ordkloka hund jag mött. En liten del av mig vet att vissa situationer kommer bli lättare nu när hon inte finns och Sam kommer få bättre förutsättningar att kunna hantera saker utan hennes ibland negativa påverkan, men samtidigt så känns det så hemskt att faktiskt tänka så. Hon har även varit hans trygghet och vän. Hon är saknad, hon fattas mig, hon fattas oss ❤

Värst av allt har nästan varit att försöka förklara för Theo att hans älskade hund inte finns mer, hon har funnits i hela hans liv och han var väldigt fäst vid henne, mer än jag kanske förstod. För hur förklarar man för en så liten att något är borta för alltid, ett begrepp som man inte kan ta in när man är så liten. Han har frågat efter henne och i vissa vardagssituationer jag inte hade räknat med har det märkts extra mycket, som när Sam ska få mat och Theo kommer springande för att hjälpa till och frågar efter ”nästa” för att han vill hälla upp mat till Ina. Eller när han pekar där hon brukade ligga och frågande tittar på mig och säger ”Ina?, Ina … borta?”  Det är helt hjärtskärande även om frågarna blir mindre och mindre och jag gör vad kan för att finnas där och försöka förklara.

Ina vi saknar dig men livet måste gå vidare ❤

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Sov gott Ina <3

En sista promenad på favoritstället, en sista kamp med den älskade favoritkongen, en sista klapp, ett sista andetag… Nu slipper du ha ont, nu slipper du sitta fast i en kropp som bestämt sig för att ge upp… Ina min Ina tack för att jag fick kalla mig din matte. Tack för allt du lärt mig, tack för att du tvingade mig att gå nya vägar. Du gjorde mig till en bättre människa. Sov gott, matte älskar dig ❤

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Lilla gammeltanten min <3

Dom senaste veckorna har Ina inte riktigt känts som sig själv, först trodde jag att det bara var ”rester” av hennes sista allergireaktion men i takt med att hon slutat klia och svarat förvånansvärt bra på behandlingen kring det så har magkänslan ändå sagt att något är fel. Ina har kräkts ett par gånger, ätit lite långsammare och känts lite loj och framförallt ojämn. Vissa dagar nästan som sig själv, som i tisdags när hon var så full i bus och skuttade runt på promenaden medan hon vissa dagar dragit sig undan och varit grinig och velat vara ifred. Även om jag misstänkte att det kanske kunde vara att hon allmänt börjar bli gammal och att hon ju har lite problem utav höger höft så var jag rädd att det även skulle vara något problem med inre organ eller liknande. Speciellt eftersom vissa av hennes symptom påminde om dom som Tim visade när han blev akut dålig i cancer.

Idag var vi därför på en allmän koll hos veterinären, vi tog rejält med blodprover, lyssnade på hjärta, lungor etc och allt såg fint ut. Inget avvikande där, inga tecken på inre skador eller infektioner. Dock visade hon reaktion i höfterna (framförallt höger) vilket jag ju visst om, det som var värre var att veterinären lyckades få fram en kraftig reaktion i ryggen framförallt i sista ländkotan (vilket ju tyvärr är rätt vanligt hos schäfer med L7S1 problematik). Att jag har lyckats missa att det satt i ryggen det känns ju helt klart jobbigt, men jag har nog sett hennes spändhet i ryggen som en reaktion på att hon börjar bli äldre och att hon har lite problem med framförallt hö bak samt att Ina ändå emellanåt varit så pigg/busig och inte känts sämre av promenader mm då hon nog bitit ihop. Att slå sig själv i huvudet hjälper dock inte så mycket utan det är bara att bryta ihop och göra det bästa av situationen. Eftersom Ina ändå är ”pigg i huvudet” och i övrigt frisk så kommer vi prova att sätta in henne på smärtstillande för att se om hon svarar på det. Svarar hon och mår ok på smärtstillande så kämpar vi på och hoppas att hon kan leva ett gott liv ett bra tag till med kombinationen smärtstillande/massage/novafon etc. Skulle hon inte svara ok inom närmaste veckan så kommer jag tyvärr tvingas ta ett oåterkalleligt beslut då hon inte ska behöva lida, min älskade lilla tant.

Bilden nedan är tagen i tisdags då Ina var så full i bus, aldrig hade jag kunnat ana att hon hade så ont i ryggen då… Envisa tösen min ❤

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer